Jag ska börja blogga.

Eller jag antar att jag har börjat.

Har haft den känslan länge att jag måste få ur mig all skit. Och när jag kom hem från jobbet igår satte jag mig i soffan med katten som vanligt och slog på TVn, Whats love got to do with it var på. Helt plötsligt kändes det som jag inte kunde andas och jag bara grät, insåg att jag var rädd. Jag var rädd därför att jag vet så väl hur det känns att gå runt på tå och bara hålla med för att man är skräckslagen att det närsomhelst smäller till.

Att personen som säger sig älska en ska vända och bli vansinnig.

Att man gör saker man varken vill eller har lust till för att man är rädd för bråk. Hela tiden.

Fy fan vilken jävla idiot mitt ex var!!!

Och fy fan vilken idiot jag var som stannade så länge!

Det har varit slut i typ fem år och ändå kom den skräcken tillbaka med full kraft. Har nog varit rätt duktig på att stoppa huvudet i sanden och bara inte tänka på det...

Men ju längre tiden går desto mer förstår jag att det ligger där, lite under ytan, hela tiden.

Varenda gång jag träffar någon så bubblar det upp och förstör OCH JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ DET!!!!!!!!!

För ungefär två veckor sedan upplevde jag för första gången nånsin, tragiskt bara det, hur skönt det kan vara att inte alls tänka på all skit utan bara njuta av en annan människa... Och så är han redan upptagen, tragiskt en gång till! Men nu är det nog med sånt här, jag ska hitta en annan lika bra, nej bättre, snubbe som inte tillhör någon annan!

Och jag ska släppa allt det gamla, eller ialla fall komma över det.